Friday, 11 April 2014

Oacceptabelt beteende… för vissa

Läste precis ett härligt argt blogginlägg av Lady Dahmer: ".. Seså nu tjejer, var inte besvärliga nu …" 

Klingar så bra ihop med vad som precis hände mig i veckan! Nämligen detta:

Jag är mitt uppe i att organisera en konferens på mitt universitet här i Storbritannien. Så i måndags så kom jag aldeles för sent till ett möte jag glömt bort. Gud så dumt! Hade totalt glömt bort det. Mådde så där dåligt i magen som bara andras besvikelser kan frambringa.
Så jag tar i lite extra när det kommer till att ha åsikter under mötet, för att liksom ursäkta min frånvaro i början. Då tar såklart superproffessor-nummer-ett (60+ man) och säger till mig på skarpen: "Stop beeing so disruptive! First you are late and then you keep talking!"

Så jag blir så klart ARG! Kniper ihop mun och ger arga korta kommentarer.

Då börjar han…. SKRATTA! Och säger med bästa I-am-your-superior-rösten åt mig att lugna ner mig.

Så jag blir så klart ÄNNU ARGARE.

Det värsta med hela historien, som får mig att förlora hoppet lite, är det som nu följer: Efter mötet tar professorn mig åt sidan och säger att: " I need to tell you that your behaviour is not acceptable!"

Å då jävlar blir jag FÖRBANNAD.

Så jag förklarar för honom exakt hur jag känner. Hur förnedrande det var att bli utskrattad i ett fullsatt möte. Hur illa jag tog vid mig av hans kommentar. Och sedan säger jag:
"We just had a perfectly successful meeting. Unfortunately it involved me being angry. But that is a perfectly ALLOWED EMOTIONAL STATE."
Och det läskiga är att han blev helt ställd. Sedan höll han med! Han bad om ursäkt!

Så för att summera: Jag blev arg. Huruvida jag hade rätt i det eller inte hör inte till saken. Men innan jag poängterade att ilska faktiskt är tillåtet, så tyckte professorn att mitt beteende var OACCEPTABELT.

Innan jag påpekade det så förstod inte en 60+ professor (i kvantmekanik) att min ilska var motiverad, och tillåten överhuvud taget. 

Vad kan det ha att göra med, måntro? Att jag bara är en doktorand och inte akademiker? Att jag är 30 år yngre än honom? Eller kanske, möjligen, eventuellt, hade det att göra med snippan mellan benen..

När kvinnors och mäns olika känslouttryck blir förpackade i en sån tajt normativ patriarkat-föpackning att helt jävla normalt människo-beteende helt plötsligt blir oacceptabelt, då är vi ALLA riktigt illa ute.

 Tee  --  Arg. 

Thursday, 10 April 2014

Pure Beauty

This duet is one of my absolute highlight in my playlist just now!!

It might help that one of my favourite voices (of ALL time) (Malena Ernman!!!) is one of the performers.

These two voices are like water. Crystal clear, cold, crispy spring water. The way they slowly pour over you, and mixes with each other like two perfect streams, is just stunning. And the feeling (those goose bumps!!) of experiencing this tune actually reminds me of having pleasantly cool water poured over my head :)



Bliss!!

//  Tee  --  Dries off a wee tear in the corner of the eye, before getting stuck back in on the Big Project.

Tuesday, 8 April 2014

Första inlägget på länge..

… blev skrivet bara för att jag läste det här blogginlägget och blev lite irriterad (det kan också ha att göra med att jag kört fast i mitt gigantiska projekt på jobbet just nu och behövde bli lite irriterad och kultivera mitt uppskjutandebeteende lite)

Det handlar i kort om hur vi som kvinnor står upp för hela kvinnosläktet genom att stå upp för oss själva.
Elaine verkar ju vara en underbar människa i största allmänhet, men just den här åsikten delar jag inte.

Jag blir nämligen så less när jag helt plötsligt blir ansvarig för hela kvinnosläktet! Det är ett sånt typisk patriarkalt fenomen!
Om en man gör något bra, gör strålande karriär och kör sin BMW som en gud, då är det så klart för att han som person är helt fantastisk. Gör han däremot fel, får sparken eller är i allmänhet odräglig, ja då är det för att han är som han är.
Men när jag däremot gör något bra, då jävlar måste jag genast bli förebild för alla kvinnor. Jag gör bra ifrån mig i mitt mansdominerade yrke, och måste genast vara en förebild för andra kvinnor och visa att "det går!" Jag måste vara noga med att bete mig så att jag kan visa att hela kvinnosläktet är bra! Det är inte på grund av min egen prestation som individ, utan det jag gjort, min karriär, ska genast dissekeras ut till alla, och användas som exempel för att vi, vi kvinnor, vi kan minsann!
Och när jag sedan felparkerar på vägen hem från jobbet, så är det inte för att jag gjort fel, utan så klart för att jag kör som en kärring. Så som alla kvinnor kör.

Den dagen vi sparkat patriarkatet i röven ordentligt är den dagen när jag som individ kan få vara som jag är, utan att ha nån könstillhörighet att behöva ansvara för.


--  Tee  //  Ok, dags att kila tillbaka till projektet mitt…. som bara ser större och läskigare ut ju närmare jag kommer tidsfristen..