Friday, 6 November 2015

EXTRA EXTRA Vitaminer BOTAR cancer!!!

Forskarvärlden är allt bra rolig ibland..Efter alla larm om att vitaminer skulle vara dåligt för cancer för bara några veckor sedan, kommer idag en färsk studie om att C vitamin kan BOTA vissa cancertyper (i möss)…

 Här är artikeln.

Sån är forskarbranchen. Olika rön olika dagar. Men det jag tar med mig från artikeln är såklart den här meningen:

colon cancer cells whose growth is driven by a mutation in the genes KRASor BRAF also make unusually large amounts of a protein that transports glucose across the cell membrane (Science, 18 September 2009, p. 1555). The transporter, GLUT1, supplies the cells with the high levels of glucose they need to survive. 


Så cancercellen gör altså massor med extra transport-proteiner som kan förse den med glukos - som den behöver för att överleva… Vad C-vitaminet gör är att den kidnappar det här glukosproteinet, vilket gör att cellen dör… Ja! Då måste ju C-vitamin vara jättebra!
Men, kanske det lättaste sättet att ta död på den istället vore att INTE ÄTA GLUKOS… typ LCHF??!!
Eller nåt…
Ärligt talat, ibland blir man ju så less på folk som säger att det är hälsosammast att äta ALLT MED MÅTTA. (jamen ta en bit kokain till - det är ju fredagsmys!)
Till och med när det är bevisat TUSEN gånger att cancerceller ofta behöver glukos för att leva, så säger man att det är okej att käka massa kolhydrater - kostfiber! Hurra! - som blir glukos så fort det når tarmarna. Och hela världen blir lamslagen när världshälsoorganisationen rapporterar att du får en 20% ökning att få tarmcancer av att äta kött. Då föreslår man att man ska äta vegetariskt för sin HÄLSAS skull. Va fan!
Rant over.

Wednesday, 28 October 2015

Om att vända sig utåt

Jag är en navelskådare av rang. Varje dag analyserar jag mig själv, mina beteenden, och mina resultat.
Vissa säger att det här är ett bra beteende - man sätter fingret på sina problem, och kan snabbt hitta en lösning. Man kan utvecklas. Bli bättre. Bli lyckligare.....



Huruvida detta funkar eller inte återstår att se.. :)
Men igår fick jag syn på en jätteintressant artikel av en psykolog som hävdar att vi borde krypa ut ur vårt skal och istället för att sträva efter att förbättra oss själva konstant - våga stå still. Mycket intressant intervju och väl värd en läsning!

Här hittar du artikeln

--Tee

Monday, 26 October 2015

Är det tungt på jobbet, eller är jag bara en gnällspik?


Nu när jag är tillbaka i Edinburgh efter vår fantastiska Turkietresa (ska rensa upp bland bilderna senare och kanske lägga upp ett par här) så är jag även tillbaka i filosofträsket - det är ju nämligen där jag bor! Med en massa nya tankar och koncept, likt gyttja, upp till typ armhålorna.



Medan jag var i Turkiet så fick jag syn på ett mejl som tipsade om ett jobb som skulle kunna passa mig. Jag älskar ju att kommunicera vetenskap, genom föreläsningar och publikationer, och tjänsten som jag blev tipsad om var helt enkelt "vetenskapskommunikatör"!! Waoo!! Perfekt tänkte jag. Jag har ju haft det så tungt på jobbet, med att komma in i mitt nya forskningsområde och allt, att det kanske är dags att söka nytt? Sluta forksa och koncentrera mig på att bli kommunikatör?

Så jag ställde in hjärnan på att jag skulle söka tjänsten, och började tänka på CVt och det personliga brevet.

Men då - då tog det stopp!

Jag kunde inte koncentrera mig. Jag hittade inte tiden till att söka. Jag hittade på en mängd ursäkter till att jag inte hade tid att fixa CVt just nu. Och så vidare.

Ända tills jag kom på att det faktiskt är för att jag inte VILL ha ett annat jobb! När jag på riktigt tänkte att jag skulle byta jobb, då kändes det inte alls bra.
Jag insåg att jag faktiskt VILL fortsätta, även om det är asjobbigt. Jag VILL klara detta. Jag VILL forska här. Jag ska tamejfan bita ihop.

Så, tja, jag får väl helt enkelt ge detta som ett typ av självhjälpstips: Tees Gnällspikstest.
Har du det tungt i nån situation och , vill veta om du bara är en gnällspik,eller om det faktiskt är dags att dra vidare - låtsas som om du bestämt dig, och börja agera som om du ska ta dig ur situationen. Hur känns det?

Kör hårt.   //  Gnällspik Extraordinaire


Thursday, 24 September 2015

Intressant publikation om kärlek och hälsa!


Den här artikeln (LÄNK här) kom ut förra veckan och diskuterar hälsoeffekterna av kärlek! Det är en fin artikel med intressanta resultat. Och även om studien de pratar om i artikeln är utförd på zebrafinkar, så det är jättefrestande att dra paralleller till människor..

::::

Zebrafinkar lever i monogama par precis som människor ofta gör. Det är egentligen evolutionärt absurt att göra det. - Borde inte naturen vilja att man reproducerar så mycket och så snabbt som möjligt? Man har länge trott att anledningen att monogami finns, är att monogama par väljer den genetiskt bäst matchande partnern, och därför får den mest hälsosamma avkomman.

Den den här studien visar är dock det här:

... This seemed to suggest that behavioral incompatibility between the non-chosen parents—and not genetic incompatibility—might be driving the reduced reproductive fitness...

De par som i studien INTE själva fått välja sin partner hade sämre avkomma än de som fritt fått välja. Och kruxet är att det INTE hade med den genetiska kombinationen att göra!
De finkar som kom bra överens och delade på ansvaret om avkomman, tog väl hand om äggen och hade många fler befruktade ägg, hade många fler hälsosamma ungar.

Så att vara nöjd och glad ihop med sin partner vann över eventuell genetisk kompatibilitet.

Va gööööölit!!

Monday, 21 September 2015

Gör det du är bra på

Just nu befinner jag mig i Turkiet! Löööövely!

Men hemma i Skottland har ju en helt färsk uppsättning studenter precis börjat på universitetet idag! Hoppas de har det bra... Medan jag är på semester... mwoahahah! ;)

Men jag tänkte att det kunde passa att lägga ut ut ett litet produktivitetstips som är ett av mina favoriter, och som jag använder mig av ofta!

Jag har ju skrivit på min personliga sida (länk här) att jag är lite av en självhjälpsknarkare. Jag slukar alla inspirationsbloggare, författare och youtubeproducenter, som säger sig hålla nyckeln till det perfekt balanserade livet.
Det betyder att jag har provat en hel massa tips, så nu tänkte jag att det är dags igen att dela med mig av en personlig favorit.

..:: Gör det du är bra på ::..

Många workshops på jobbet, och många bloggar och böcker, hävdar att man ska jobba hårt och fokusera på det man INTE kan. Så att man kan lära sig det och bli en mer ... jag vet inte... JÄMN människa?
Men ett av de bästa tipsen jag någonsin fått är faktiskt precis tvärt om: Gör mer av det du är bra på!

Det finns många aspekter som gör just det tipset helt klockrent:

Du har kul. Det du är bra på att göra är ofta (eller kanske alltid?) det du tycker är riktigt roligt. Gör du mer av den saken mår du bättre! Och paradoxalt nog så kommer du prestera bättre, även inom de aspekter du INTE är bra på, bara genom att ha humöret uppe.

Du förstår dig själv bättre. Genom att utröna vilka saker du är riktigt bra på så får du mer förståelse över vad som är viktigt i ditt liv. Älskar du Excell-ark? Kanske det är dags att prata med chefen om att få mer kalkyluppgifter, eller kanske gå en spännande kurs? Eller kanske göra ett nytt snyggt ark över din senaste semesterbudget?
Eller är du, som jag, en passionerad kommunikatör? Kanske är det då dags att hålla i nästa jobbmöte? Eller skriva en e-bok?

Du täljer ut din egen nisch. När det gäller framgång på alla fronter så finns det få saker som är så viktiga som att vara unik. Det du är bra på är kanske precis det som många andra avskyr. Eller kanske behöver? Om man fokuserar på det man är bra på kan man snabbt göra sig ett namn som en bra kommunikatör/brottare/vin-provare/vän/....

Själv så har jag gått långt inom min forskning. Men inte för att jag, likt Einstain, är särklit bra på att komma på egna briljanta idéer hemma på kammaren. Nej det har gått bra för mig för att jag är bra på att kommunicera min forskning! Jag presenterar ofta och gärna forskningsresultat, vilket nästan alltid leder till nya möten med människor, nya samarbeten och nya tips och synpunkter. Sånt lyfter upp ens egna forskning fort, även om iden man hade i början var lite sådär.

Kör hårt. Ha kul.
Jäss!!

Saturday, 19 September 2015

Idag bär det av..

Ett par dagars hotell och en hyrbil är allt vi har bokat.

Vi ska njuta av värme, starkt och kryddigt kaffe och ett parti backgammon eller två. Gå på äventyr i gamla ruiner från ottomaner och romare och söka vackra vyer från toppar av berg. Vi ska pruta på marknader, öva upp vår turkiska slang, och kanske få tillfälle att donera hjälp och pengar till syriska flyktingar på plats? Vi vet faktiskt inte vad som kommer hända! Två och en halv vecka utan planer, i underbara Turkiet!

Jäss!!





Nä, om en skulle ta sig en LCHF-macka...


Friday, 18 September 2015

Produktivitet - Åh, Jäa!


Jag skrev ju igår att jag har en hel massa på gång innan det är dags för semester. För mig innebär alltså den här fredagen en artificiell deadline. Och booom! Fått helt sjukt med jobb gjort. Jäss!!

Deadlines funkar jättebra för mig för att få saker gjorda. Jag behöver ett tidsschema, så att jag inte grottar ner mig alldeles för mycket i fel saker. Det är många gånger som jag sagt att "jag ska bara kolla en grej..."och sedan hittat mig själv sex timmar senare i botten av en hög vetenskapspublikationer med mer eller (oftast) mindre relevans till det jag borde göra. Nu har ju jag lyxen att vara forskare, vilket betyder att jag får betalt för att ibland göra just sådana djupdykningar. Men en ska ju rapportera och publicera det man hittar också...

Så här kommer ett litet produktivitetstips:

Sätt en deadline, och planera in jobb!

I måndags satte jag upp en deadline på att gå igenom all litteratur jag kan hitta inom ett visst ämne. Jag gav mig själv två timmar per dag till uppgiften så att jag har en bra överblick innan ett möte. Varje dag tog jag sedan 30 min till att söka och samla litteratur, och sedan satte jag av max 15 minuter per publikation till att skumma igenom och ta anteckningar. Funkade fint!






Thursday, 17 September 2015

Snart semester!!

Dags för semester! Japp, jag är sent ute :)

Jag och K ska äntligen få njuta av lite värme och tanka D vitamin. På lördag bär det av, och vi är borta månaden ut. Underbart!

Man vill ju gärna få undan så mycket som möjligt, så nu är det full rulle här på jobbet! Möte i eftermiddag och hen hel radda punkter på Att Göra-listan som jag vill få gjort tills dess.

In the meantime.....





AHAHAH!!!

Wednesday, 16 September 2015

Hoppsan...


Jag tror att dagen kommer bli något lång idag...

Det var KANSKE en dålig ide att dricka en hel massa whisky mitt i veckan... Men vi hade en kompis på besök som vi inte sett på åratal, och det var ju så ofantligt trevligt att få sitta ch tjata politik och vetenskap till långt in på småtimmarna! Även om man blir lite trött, så är det guld värt att tanka på sin sociala energi!

Gjorde även ett helt fantastiskt luft-trumsolo till den här låten:


Tuesday, 15 September 2015

Lite mer statistik

Igår skrev jag lite kort om medelhavskost och om mina tankar kring det läskiga faktum att det visat sig vara väldigt viktigt för forskningsresultaten att forskarna själva fått åka på glassiga konferenser till medelhavskusten. (Här är länken)

Jag tog upp ämnet efter att jag sett en artikel som delats flitigt på sociala medier (här är länken till artikeln), där det hävdas att man har en drygt 60% lägre risk att få bröstcancer om man följer medelhavskost med mycket olivolja. Mina reservationer var mest relaterade till forskarnas sponsorer (stora olivoljeproducenter). Men jag tänkte att vi tar en liten snabb kommentar till statistiken också!

---------------
TeeStatz
--------------

Jag ska börja med en disclaimer -- Självklart kan medelhavskost vara fantastisk! Speciellt om man följer deras vana att bara ta en shot espresso till frukost, och äta en massa fett. Perfekt från en LCHFares synpunkt.

Men när man ser resultat presenterade med sådana stora siffror (jag menar 60 procent! Waow) så kan det vara läge att påminna om hur statistik funkar när man presenterar relativ risk:

Så, låt oss säga att 6 personer av 100 får bröstcancer i en viss grupp (alltså 6%). I en annan grupp där man äter en viss kost -låt oss säga stekt inlagd strömming (min absoluta favoriträtt!) - får istället bara 5 av 100 (5%) bröstcancer. En procents skillnad. Det är rätt mycket! Speciellt om det är stekt inlagd strömming så klart.. Den kosten skriver jag in mig på direkt!

Mums! Länk till recept HÄR (knäcke äts på egen risk)

Låt oss kolla vad den relativa risken är att inte äta strömming i det här fallet:
(6/100)/(5/100) = 1,20  = 20% relativ risk. 
20%!! Låter ju ännu bättre än en skillnad på bara 1%. Den statistiken passar bra på sociala medier! 

Men nu kommer dagens statistiktrick:
Vad händer om det bara var 6 av 1 000 000 (en miljon) människor som fick cancer i den första gruppen (alltså 0,0006 - lite mer än en halv tusendels procent)? Och bara 5 av de en miljon av strömmingsätarna fick cancer (alltså 0,0005 - exakt en halv tusendels procent)? 
Den relativa risken blir då:
(6/1000000)/(5/1000000) = 1,20  = fortfarande 20% relativ risk

Det låter ju fortfarande som om min strömmingsstudie skulle platsa på löpsedlar över hela landet (norr om Kalmar i alla fall)! Yess! 

Men hur viktigt tror DU att resultatet är, när det i själva verket handlar om en skillnad på en tusendels procent? Skulle du börja äta strömming? 

Kolla ALLTID upp den riktiga datan innan du delar på sociala medier eller ändrar livsstil.

Monday, 14 September 2015

Nu är de igång igen..

En av de riktigt viktiga böckerna att komma ut om LCHF, och speciellt om de vetenskapliga studierna bakom alla kostråd, är The Big Fat Surprise, av Nina Teicholtz


Jag är supersugen på att läsa den så fort jag får tid!

En av de fakta som hon skriver om i boken är den fantastiskt hälsosamma Medelhavskosten. Här är en intervju med Nina som kostdoktorn gjorde nyligen (länk) där de tar upp medelhavskosten och hur det kom sig att denna kost blivit så otroligt höjd till skyarna.

Det Nina kommit fram till är helt otroligt läskigt.. Förutom att det var väldigt svårt att definiera vad medelhavskosten faktiskt ÄR, så att man kan forska på den ordentlig, så finns det knappt något data att använda. När hon undersökte litteraturen visade det sig att den enda faktorn och variabeln som har påverkat hur välkänd kosten är, är helt enkelt att forskarna får massvis med sponsrade anslag och får åka på fantastiska konferenser i någon ljuvlig medelhavsstad. Det har mycket lite att göra med hur speciell själva maten är, ur hälsosynpunkt. Norra-Sibirienkosten hade nog inte direkt fått samma genomslag .... :)

Och nu är de igång igen.
Den här artikeln delas flitigt i sociala medier just nu:


Den är publicerad i anrika JAMA. 
Men man behöver inte direkt luskam för att ta reda på hur det kommer sig att just dessa resultat publicerats...

Kan det kanske ha något att göra med detta:
Funding/Support: The supplemental foods used in the study were generously donated by Patrimonio Comunal Olivarero and Hojiblanca, Spain 

Eller kanske det här:
Dr Estruch, outside the present work, has received grants from the California Walnut Commission, nonfinancial support from Patrimonio Comunal Olivarero (Spain), La Morella Nuts (Spain), and Borges SA (Spain)'

Självklart är all kost som inte är dagens skräpmat bra för hälsan och värt att prova. Speciellt när det innebär mer fett! Men fantastiska resultat ska man ta med en nypa salt!

Friday, 4 September 2015

En helg av snabba kast!

Äntligen Fredag! Har haft en tuff vecka med mycket jobb att ta itu med och inte ens hälften gjort! Blä! Inser att det som faktiskt blev gjort faktiskt får vara nog, men det är ändå tungt. Kanske svaret är att göra en lite kortare Att-Göra-lista nästa vecka? Eller är det att fuska?



Nu väntar en vecka med två HELT skilda aktiviteter...
Först ska jag nämligen på en fartfylld möhippa, med en av mina gamla kursare, i Blackpool! Blackpool är möhippornas och svensexornas mecka, där fjäderboor och uppblåsbara jättepenisar står som spön i backenoch en runda äppelshots kostar typ 100spänn. Har blivit tillsagd att ta med pirat-inspirerad klädsel.... Ska bli en kul upplevelse om inte annat!!
Blackpools festgata utvid havet

Sedan hoppar jag på tåget och åker direkt till Cambridge på söndag. Nu snackar vi miljöombyte.. Ska bo på Fitzwilliam College ett par dagar och presentera lite forskning på en konferens där, anordnad av Medical Research Council. Så tvära kast och spännande dagar väntar.

Den något mer sobra universitetsstaden Cambridge


Tuesday, 1 September 2015

Perspektiv

Ibland blir jag helt tokig på mig själv!
Idag fick jag syn på den här papperslappen mitt i en hög skräp på skrivbordet:


Jag gör ofta så att jag har en papperslapp tillgänglig och skriver ner tankar och funderingar. Det fungerar fint när man läser artiklar eller kommer på ett problem medan man programmerar, och vill skriva av sig.
Idag när jag fick syn på den här lappen så fick jag sån ångest! Nästan så att jag började grina! Var helt förstörd över att jag inte kunde komma på vad punkterna betydde. Jag kände mig så värdelös.

Herregud kvinna! Andas! Betyder det verkligen något?! Kommer det faktum att du glömt bort vad några punkter på ett kladdpapper betyder verkligen göra att du typ DÖR, FÖRLORAR JOBBET, BLIR ENSAM?
Nej, skulle inte tro det.

När man får en sån attack, där man känner sig dum och otillräcklig, brukar det genast kännas bättre om man sätter lite perspektiv på tillvaron.

Vad gör det om hundra år, när allting kommer kring?



Monday, 31 August 2015

Tv-tips till ikväll.

Ja, så som sig bör så spenderar man lunchrasten med att drömma sig hem till TV soffan... Haha!

Nej, det är inte så farligt som det låter. Sanningen är att jag faktiskt inte äger en TV antenn/box. Varken jag eller karln min har följt TV tablån sedan 2002 typ, så vi är båda supernöjda med att kolla på serier som Netflix eller Amazon bjuder på.

Min nya favorit är Netflix Miss Fishers Murder Mysteries! 
Jag älskar ju art deco och 30tal i största allmänhet, och kollar gärna på serier med massa mord och mysterier. Att den här serien kombinerar allt detta med en härlig kvinnlig huvudrollskaraktär så kan det ju bara bli bra. Den är nästan lika naiv och full med klyschor som Midsommar Murders. Perfekt! :)



Friday, 28 August 2015

Fredagsfunderingar om Sex

Idag var jag iväg på ett föredrag här på mitt forskningsinstitut. Föredraget handlade om reproduktion genom sex, och mitt uppi föredraget blir min feministen i mig alldeles full i skratt.

Jag är ju kemist som sadlat om till biokemist under det senaste året, och nu för tiden jobbar jag på ett genetikinstitut. Som tur är så pysslar jag ju mest med strukturer av proteiner och sånt, som jag faktiskt kan, och behöver inte pilla med gener och genteknik mer än vad jag vill. Men det betyder ju också att det finns en hel massor med saker som är sedda som "självklara" för alla genetikforskare, men inte direkt för mig. Så ibland får man roliga överraskningar.

En av de saker som är självklara för forskare inom genetik och evolutionär biologi, men kanske inte för gemene flashbackanvändare, är att man faktiskt inte vet varför MÄN finns. Att reproducera sig sexuellt - alltså genom att dela på genetisk information från två individer -innebär att bara 50% av avkomman kan bära egen avkomma. Det är evolutionärt absurt eftersom att det då tar dubbelt så lång tid om man jämför med att reproduceras asexuellt, så som bakterier gör. Och man vet faktiskt inte hur det kan komma sig att evolutionen har sett till så att män finns.

Det finns så klart en massa teorier om hur sex uppkom - till exempel att det skulle innebära mer robusta och stabila gener som inte muteras så fort - och faktumet att män finns betyder ju så klart att det ÄR en evolutionell fördel.

Men ibland blir funderar man ju.. ;)

Monday, 24 August 2015

Underbar helg

Har tankat batterierna ordentligt den här helgen!

Edinburgh har bjudit på helt fantastiskt väder, fräknarna på näsan min står som spön i backen.
Lite häng på uteserveringar varvat med en kvällspicknick och lite drakflygning uppe på Blackford hill . Ljuvligt! Även om vår drake inte är ens hälften så cool som den här, som jag fick syn på en en second hand affär:

Koolaste Mr T draken från det härliga 80talet

Mr Tee! Det är min karl det.


Friday, 21 August 2015

Om att döma ut andra genom att använda "vetenskap"

Den här artikeln har flytit runt på fejsbook nyligen, och den får mig att bli otroligt irriterad!


Det är en vetenskapsjournalist för The Guardian, alltså en av de större brittiska tidningarna, som har skrivit den. Som titeln föreslår så dömmer den ut stenålderskost och, kanske framför allt, stenålderskostföljare. 

Det som gör mig så irriterad i det här fallet är bland annat hur snabbt den spred sig genom sociala medier. Om vi bortser från kvalitén på artikeln, den kanske är helt fantastisk, så blev jag ändå imponerad av hur snabbt den spred sig och dök upp på min fejsbooksida från olika håll, med tillhörande kommentarer, som stora svallvågor. Jag visste inte att kost var så intressant! Men när nya intressanta LCHF/stenålderskost-rön dyker upp å andra sidan blir det knappt en krusning på vattenytan... 
Varför är det så? Bottnar det i ren lättja? Är det mycket intressantare med rön som betyder att man kan hålla på och lattja runt på som vanligt istället för att göra en stor förändring kanske? Vem vet.

Men det som gjorde mig EXTRA förgrymmad var hur människor kommenterade artikeln. Det var många kommentarer så som "Ja, titta. Stenålderskostnördarna vägrar lita på VETENSKAP". 
"haha, stenålderskostmänniskor är nog lika dumma som grottmänniskorna var, eftersom dom inte vill lyssna på VETENSKAP!" 
Så säger alltså merparten av de som kommenterar, och de håller upp den här artikeln till skyarna. Man får ju hoppas att ingen av de som kommenterar så är forskare eller vetenskapsmän, för man behöver knappast finkamma artikeln för att hitta fel och brister! Jag blev riktigt chockad! Kanske för att man är van fina vetenskapsjournalister, som Ann Fernholm till exempel, hemma i Sverige som knappast skull publicera något liknande.

Jag fick upp ångan och skrev en hel harang om artikeln, som jag tänkte dela med mig av här. På engelska dock, men hoppas det går bra.


.::::.

This article has been doing the rounds lately. It is utter pish.
But it raises important points that I feel I just have to comment on (in a slightly more mature way): 
Comment 1.
Really the Guardian?! When was it ever OK for a science journalist to use one article (ONE) as a main source to discredit a whole movement? As not many people will be bothered to read the article and realise that it is a meta-study they might think that this article somehow “proves” something, using some kind of experimental procedure or trial, rather than being an opinion piece. He should also have READ the article he quotes about weight loss on low-fat vs low-carb diets. Partly because it was a 6 (SIX) day trial, and unlikely to have any bearing on long term health effects, but mainly because the low-carb group LOST MORE FREKIN WEIGHT. In the 18 (EIGHTEEN) articles with randomised controlled trials that exist comparing these two diets (PM me if you want them), the low-carb version wins every time on a number of heath markers.
Comment 2.
Of course humans can eat starch! We do it all the time. We have a well developed defence mechanism, pumping out insulin to deal with elevated glucose levels in our bodies, which obviously wouldn’t be there if starches did not form a crucial part of our development. We DON’T however have a defence mechanism against fat and proteins. Why? - Because those macronutrients do not lead to DEATH instantly after entering the bloodstream. 
Comment 3.
There is such a thing as essential foods. Essential proteins, essential fats. NEVER essential carbohydrates. Why? Because our liver is quite capable of making the glucose we need itself, from other food sources. It makes just as much as is needed. No more no less. And its pretty damn good at it. We can live happily without carbs.
And finally..
Lets say that the meta-study that this author quotes is right, which it very well might be – eating starch was probably crucial to our brain development - there is still one thing that annoys the crap out of me, which I need to reiterate: What gives the author the right to discredit a whole movement? Has he even LOOKED at the world today? We dont even have to go back as far as paleolithic era to see how our diets have changed drastically. Our grandparents grew up on fatty fish (preferably fermented in Sweden of course.. ;-P), meats, butter, cream, eggs, and, YES, potatoes too. But since the massive fat scare of the 1980s obesity rates have boomed. Why? Because we eat an INSANE amount of carbs today, through all those low-fat nonsense products. It is well known that long term elevated insulin levels are connected to loads of symptoms of the metabolic syndrome, not just obesity. 
In short, eating lots of starch and sugar is FREKIN BAD for you.
To discredit the paleo movement in an article “powered by the Guardian” is to convince a lot of people that eating crappy starches, in the shape that they come in in todays world, is fine. To make people think that the reason they gain weight and feel shit is because they “don’t exercise enough”. 
That is really irresponsible, and it makes me feel sick.



Tuesday, 11 August 2015

Sommarprat, inspiration och hemlängtan

Lyssnade precis på Daniel Pools sommarprat (länk här) och fick sådana otroliga hemlängtanskänslor!! Dialekten han har; den där egenhändigt anpassade "rikssvenskan" som man får når man flyttat långt och mycket, kombinerat med små härliga Dalslandsuttal, precis så pratar min mamma. Åå, tror att det är dags för ett långt skype-samtal snart.
Tack och lov för dagens teknologi och för Skype! Denna för oss utomlandsboende livsviktiga livlina till familjen.

Är redo med häddsättet mamma!


Ett annat sommarprat jag ser fram emot (även dessa program kan bli som en liten livlina till Sverige! Man känner att man liksom får "va med" när man kan hänga med i kommentarerna om sommarpratarna i olika medier, om inte annat) är dagens med Maria Strömme! Här är länken.  Som forskare och kommunikatörsnörd så blir man väldigt inspirerad av henne! Sån vill jag bli (fast på mitt sätt så klart.. :) så lite klumpigare och pinsammare då...)




Friday, 7 August 2015

Om att motivera sig (a.k.a Självhjälpsnörden tipsar)

När det kommer till att motivera sig själv till att jobba hårt för att nå sina mål, så finns det ca 514236  olika självhjälp-gurus som har ca 514236 olika strategier.
..
Och jag har säkert provat varenda en! :)
..

Så nu när jag ser tillbaka, och försöker utvärdera hur det gick, ja då har jag ett gäng vinnare och också ett par förlorare som jag tänkte introducera i det här inlägget. Kanske kan de funka för andra?

För mig är nyckeln att få FINGRARNA UR.. :) Att gneta på helt enkelt.

Jag börjar med förlorarna:

.: Tees Tragiska Tips :.  

1.  Låtsas vara den du vill vara, så når du dit fortare!
Nope. Funkar inte på mig. Jag försökte verkligen för ett tag sedan! (länk) Om jag försöker inbilla mig att jag vet en hel massa om mitt nya forskningsområde, och sedan går på ett möte där jag inte vet något alls, så kan humör-kraschen bli jättestor! Jag blev ofta jätteledsen! Just för att jag hela tiden gick och jämförde mig med hur jag BORDE vara. Det blev smärtsamt uppenbart att jag hade ofantligt långt att gå till mitt mål..

2. Fokusera på ditt stora mål hela tiden!
Nope. Funkar inte heller. Lite av samma anledning som att jag inte pallar det övre tipset. Att tänka på ett stort, inspirerande mål, det blir helt enkelt för jobbigt. Skillnaden mellan vart jag är och vart jag ska är plågsamt stor... Fyran va dålig jag är... osv.. 

..::..::..

Men! Inget ont som inte har något gott med sig! För den gemensamma nämnaren för saker som inte fungerar på mig är att det är för långt fram till målet. 

En av mina mest motiverande citat kom underligt nog från en lärare på en sommarskola i kvantkemi som jag var på för några år sedan:
Hur äter du en elefant?
- Bit för bit..

Och det är ju precis så det är. Man måste dela upp saker och ting i små delar!

Vilket leder till vinnarna:
.: Tees Triumfer! :.

1. Älska dig själv
Japp. Det säkrade sättet att förkorta avståndet till dit du vill är att ta hand om sig själv. Om målet är att vara framgångsrik och ha god självkänsla, så kommer du genast lite närmare målet om du jobbar på att vara nöjd med dig själv här och nu. Att skriva "Jag är bra-bok", enligt Mia Thörnbloms anvisningar (Länk till hennes superbra bok här), är guld värt och funkar fint.

2. Dela upp målet
Precis som vid elefantätarexemplet i citatet ovan så måste målet vara uppdelat på massor med små delmål. Jag har ett STORT mål som jag delar upp på i små bitar. Kanske kommer det att ta många år att nå dit! Sedan kör jag något som kallas Dreamlining, (här är en länk Martinas.nu där hon beskriver det bra), och jag börjar med att skriva mål för det kommande året. Sedan delar jag upp även de målen till mindre steg som jag kan klara på 6 månader, och gör en 6 månadersplan. Sedan delar jag upp det på månader. Vid starten på varje månad går jag sedan in och delar upp delmålen på veckor, och varje vecka gör jag en DAGSplan! Om det behövs så kan jag även dela upp, till exempel skrivprojektet, i delar som tar 15 minuter att genomföra (länk här till den metoden). Det håller mig verkligen motiverad! För då har jag en bit framför mig som jag vet att jag kan "äta upp", utan att få ångest för att jag är så långt ifrån att äta en hel elefant.
Så varenda 15minuterspass jag gör idag kan jag lätt se som en bit som tar mig mot mitt fantastiska slutmål!






Thursday, 6 August 2015

Ljusare tider!

Å, idag har jag saknat fotokemi.. Även om jag älskar mitt jobb och får lära mig massor om hur proteiner ser ut och fungerar, så är ju min expertis faktiskt inom fotokemi och spektroskopi. Så jag tror att det är dags att stämma upp en träff med en gammal kollega och spektroskopist snart. Fiiiika!

allmänt sexig laserbild


Här är en länk till den lila fotokemiwikin. (Hmm, tror att den kanske måste utökas lite snart...?)

Wednesday, 5 August 2015

Mumsigt värre!

Bakade ett gäng kaffe"bröd" igår, i LCHF-anda, nu när jag kör ketogen kost så mycket som det går. Gud så mumsigt det blev!

En sak som kanske inte är keto är jordnötssmör. Men köper man en variant utan socker (och utan palmolja) så kan det bli rätt bra ändå. Passar perfekt som smaksättning till godisar bland annat.

Bra att ta ett par stycken om man får sug under dagen. Eller kanske till frukost! Det är rejält med kokosfett i, så även om kakaon har lite kolhydrater blir det nog inte så stor effekt på ketosen. Här är receptet:


.:  Tees Tantalising Tasties (ca 10 st)  :. 

2 msk Kokosfett
1 tsk salt smör
1 tsk kakao
1 msk jordnötssmör (gärna den grövre varianten med lite bitar i)
(allt ekologiskt)

Lägg ut ca 10 knäckformar på en bricka eller en skärbräda med smörpapper på.
Smält ihop alla ingredienser i en kastrull och häll över i formarna. Ställ in i kylen.
Måste även förvaras i en burk i antingen kyl eller frys annars smälter dom.






Tuesday, 4 August 2015

Varför är ens humor så låg på morgonen?


Den här bilden...


... fick mig att skratta tills jag fick magknip imorse.
Och inte mej emot! Känner mig fortfarande på bra humör! Undrar om det finns en tjänst eller en app, där man kan skriva in vilken typ av humor man har och sedan får man en bild levererat med väckarklockan på mobilen? Tror det skulle göra under för folkhälsan!

Monday, 3 August 2015

1 vecka keto

Så. Jag är ju superintresserad av vetenskap och hälsa i största allmänhet. Och som jag skrivit tidigare så har det faktiskt varit rätt tungt nu på sistone... med humöret menar jag. Så det jag gjorde var ju så klart att lusläsa all vetenskaplig litteratur jag kunde komma över om hur kost påverkar hjärnans kemikalieuppsättning. Kan man bli gladare av det man äter?

ketomiddag: kött, massor med smör och lite gröna blad. Och kanske lite mer smör på det...

Jag hittade jättemycket intressant läsning!!
Bland annat den här artikeln (LÄNK) där två bipolära kvinnor har visat fantastiska förbättringar på en ketogen kost. Det är ju bara två kvinnor, så en kan egentligen inte dra några slutsatser av den här studien. Men en intressant poäng är att de som har depression och bipolär sjukdom faktiskt kan må bättre om de använder epilepsimedicin. Och att ketogen kost hjälper vid epilepsi, det har visats i massor med studier (LÄNK till den allra senaste, från 26e juli i år).
Det enda problemet är att man inte riktigt är eniga om HUR en ketogen kost hjälper - på molekylär nivå.

Medans forskarvärlden reder ut detta, så tänkte jag att jag provar. Jag är ju en LCHFanhängare av rang så har inget emot att öka fettintaget lite, och se till att jag hållet mig i ketos i en längre period. Det var jobbigt att inte fuska i helgen men det gick! En vecka i ketos. Vet inte om jag kan känna någon förändring in humöret än direkt.. Jag får uppdatera längre in i experimentet.

Hur känns det allmänt då? Jo- för det första så mår jag mycket bättre, och känner mig fastare i kroppen. En bonus är att jag kan koncentrera mig fantastiskt mycket bättre. Och en extra bonus är att jag får mycket lindrigare träningsvärk! Vilket jag är mycket tacksam över så här dagen efter ett monsterpass i mountainbike-backen. Fy fan för att cykla UPPÅT! Tur att det är kul att rejsa ner..






Friday, 31 July 2015

Den fantastiska uppskjutningsförmågan

När man siter och håller på med något AS-viktigt, som liksom bara MÅSTE bli klart innan helgen, då får man ofta massor med andra idéer. Kanske måste man bara städa ur ugnen, eller sortera garderoben? Så igår spenderade jag på tok för många timmar med att bygga två websidor, läsa om inflammation (jag menar, vad ÄR inflammation egentligen?) och gå på en dejt med en väninna och dricka vodka martinis.

Och nu sitter jag här idag - flera sidor kvar att skriva i publikationen som ska skickas till en kollega på måndag, lite martiniinducerad huvudvärk och är måttligt nöjd över mig själv...

Fast websidorna blev jättesnygga. ..
Och jag är sugen på att skriva något om inflammation...

Gör om. Gör rätt.


Wednesday, 29 July 2015

Skrivardag

Idag sitter jag på biblan och skriver ihop min senaste studie.

Ser lugn ut, trots min Meshugga-playlist i hörlurarna!
Dödsmetall skriver man bra till

Innan jag doktorerade så tyckte jag att det tråkigaste som fanns var att skriva vetenskapliga artiklar.

Fy fasen för all press att få ut resultat så fort som möjligt! Och vilken TID det tar att få i ordning alla grafer/tabeller och dylikt. Och när artikeldjäveln väl är klar skickar man in den till de gråa gubbar som ser över artiklarna för den tidskrift man valt, och sedan är det bara att vänta på sågningen...



Men nu för tiden känns det mycket bättre. Kanske är det för att man utvecklar tjockare skinn ju mer man provar?
Eller så är det att själva processen blir mer strömlinjeformad ju mer man nöter in den. Just nu är jag riktigt nöjd med den process jag har, så jag delar med mig av några punkter här tänkte jag!

1, Analysera alltid resultaten så fort du har dem.
Vänta inte tills allt "är klart". Kanske upptäcker du tidigt att idéen du hade inte höll måttet? Eller kanske hittar du ett bättre resultat än du trodde? Eller så gick det precis som du tänkt dig. Och då kan du slappna av och börja tänka på hur du ska presentera arbetet på bästa sätt, innan du ens har alla resultat.

2, Gör världens snyggaste grafer, tabeller och illustrationer - på en gång.
Att ha fina bilder redo gör att man liksom blir färdig fortare. Och genom att tänka på bilderna (vad visar dom? - vilka data är bäst att presentera med tanke på vad du vill förmedla?) så skriver artikeln nästan sig själv efteråt. Du har ju tänkt igenom den redan!

3, Sist men inte minst vill jag presentera:
  ::  Tee´s - Tidspressar - Tips  ::
Nu till det värsta. Att ta fingrarna ur sätta sig ner och skriva... Då måste man faktiskt tvinga sig själv lite. Och komma åt sin egen inre motivation. Det bästa tricket här är att skriva på tid, och koppla bort alla spärrar. Ofta när man skriver text så sitter man och redigerar sig själv, och det tar precis hur lång tid som helst. Men för att tillåta tankarna flyta på så funkar mitt tidspressar-tips perfekt. Så här brukar jag göra, för att få det mesta av min publikation skriven snabbt.
Börja med att öppna ett dokument som passar den publikation du vill publicera för (eller den du DRÖMMER om att publicera för.)
-- Sätt en timer på 10 minuter. --
Skriv nu snabbt ner alla rubriker och underrubriker. Skriv ut vart du vill placera dina bilder och tabeller om du har några.
 Ett exempel:
   Introduction
   Results
      Symmetry Results
      Table 1
      Monomeric Proteins
      Figure 1
      Higher symmetry Proteins
      Figure 2, Figure 3
   Discussion
   Conclusion
   Material and Methods
Sedan (fortfarande inom de 10 minuterna!) Skriver du ett KLADD-abstrakt.
Typ.
"Proteins are awesome in general and often form symmetric structures. We looked at both monomers and higher order symmetries of proteins, using a really fabulous method.We found that they are equally awesome, and have potential for general marvellousness in the future."

Så. Nu när du har den övergripande informationen i huvudet är det dags för nästa tidspress.
-- Sätt en timer på 25 minuter --
Ta nu 25 minuter och skriv så mycket du kan av introduktionen. Varför är de här resultaten viktiga? Varför ska läsaren ta av sin dyrbara tid och läsa vidare? Du får INTE gå tillbaka och göra om. Bara skriv. Låt det bli helt fel och galet. Skriv så mycket och så fort du kan.
-- Ta 5 minuters ledigt --
Sträck på dig. Ta ett glas vatten eller en kaffe. Lyssna på en bra låt. Läs TeeTime :)
-- Ta nästa rubrik ovan och skriv i 25 minuter. --
Fortfarande är det viktigt att du INTE bryr dig om det blir fel.
-- Ta 5 minuter rast --
Osv.

Så. Nu har du en artikel. Asdålig, halvfärdig och säkert helt kaotisk, men ändå - En artikel!

Jag brukar nu ta en dag till att skriva varje del. En hel dag för varje liten rubrik, brukar innebära rätt bra text. (så länge en har gjort del 1 och 2 här ovan, och sett till att resultaten är bra och snyggt presenterade redan..)

Jahapp, det var nog det.

Om man skulle sluta blogga och ta ännu en 25minutare då..




Tuesday, 28 July 2015

Oj, vilket intressant sommarprat!

På min promenad till jobbet i morse så lyssnade jag på Alice Teodorescus sommarprat. När jag väl var framme blev jag till och med tvungen att sitta och bara stirra ut genom fönstret i 20 minuter för att lyssna klart.. :)
Oj, vilken inspirerande människa! Hon har jobbat hårt och är inte rädd för att vara sig själv. Sån vill jag också vara!

Här är länken:
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/582925?programid=2071

Det är bara ett litet krux... Jag håller inte med hennes politiska ståndpunkt. Det är riktigt svårt för mig att sätta mig in i hur hon, som är så logisk och intelligent, inte verkar dra samma slutsatser som jag! ...Vilket kanske säger mer om min empatiförmåga än något annat...men hur som helst:

Så här;
Hon pratar en hel massa om sin bakgrund. Om Rumäniens kommunism, förföljelse och hur hon tog sig till Sverige. Om ensamheten och om hur hon var tvungen att jobba hårt.
-- Väldigt imponerande, och framför allt motiverande, tycker jag!

Sedan nämner hon hur viktigt arbete, och att försörja sina nära och kära, var i hennes familj. Om hur de alltid kände tacksamhet till sitt nya hemland.
-- Också väldigt imponerande och motiverande att höra!

Men... Sedan säger hon att hon tycker att staten bara borde hjälpa människor att göra klassresor, inte stötta för mycket. "vill du åka med tåget får du faktiskt kliva på själv". Hon klarade ju att göra en klassresa, då borde du också kunna göra det!

Så hon glömmer liksom bort det hon precis sagt. Nämligen att det i hennes fall var familjens inställningar som fick henne att lyckas.

Så vad menar hon då?
-- Hade du inte turen att ha en hårt arbetande och kämpande familj som ser till att dina värderingar överensstämmer med hennes -- sorry, tåget gick.

Nej, det här är en klassisk högerpolitiks paradox. Man säger att staten bara ska hjälpa till i den mån att de som arbetar mot sina mål når dem. Att alla som kämpar hårt kan nå sina mål. Att alla som kämpar hårt får ett drägligare liv! 
Här håller jag med till fullo. Jag älskar motivationsaffisher och bloggar. ALLA kan bli vad de vill! Men anledningen till att jag vet det, är att jag är uppvuxen i trygghet, i en stöttande miljö.

Man får inte glömma bort de som inte föddes med den lyxen. De som föddes utan motivation. Utan hopp. I en skitfamilj.
Man får inte glömma bort de som är sjuka. Som kanske vill precis lika mycket som du, men som inte kan.

Förlåt, tåget gick...



Monday, 27 July 2015

Om att känna efter på riktigt.


Jag har kommit på att jag ibland är väldigt rädd för att känna efter. Rädd för att stanna i känslan och söka efter källan till oron/ångesten/rädslan/lyckan.
Är det någon typ försvarsmekanism? Behöver vi känna efter så noga, eller kan det störa?

I min absoluta självhjälpsboksfavorit - Självkänsla Nu! - Skriver Mia Thörnblom att ärlighet och att leva enligt ens egna värderingar, är kruxet till att få en hälsosam självkänsla. Och det är ju så klart bara att hålla med. Hur ska man kunna må bra om man ljuger och låtsas? Det kan ju vara allt från att ha sagt att man "ska på en kul fest" till kollegorna när man egentligen är på väg hem till sin favorit TV-serie eller en brädspelsturnering, till att man säger till sin partner att man "självklart också vill ha barn i framtiden" medan man försöker trycka undan ångestklumpen i magen och ignorera det faktum att ens biologiska klocka nog är trasig. Att det beteendet inte är något vidare bra medicin för själen är rätt uppenbart.

Men för oss som jobbar med självhjälp, självförbättring och målbildning så finns det ännu en fälla som kan skada självkänslan om man inte ser upp -- Att man ljuger för sig själv.
För att undvika den fällan tror jag att det kan vara väldigt bra att borra in sig i sig själv lite, och verkligen känna efter.

Mina mål för framtiden brukar oscillera väldigt. Allt från att "bli världskänd författarinna och forskare" till att "ta mig ur sängen utan att gråta av ångest".  När jag är inne i en riktig humörtopp känns det som om att jag LÄTT kan ta över världen, och bli vad jag vill. Det betyder att "menyn" som jag har framför mig när jag skriver ner mina mål, och övar på att visualisera min framtid, är i stort sätt oändlig. Och då blir det plötsligt väldigt frestande att skriva ner en dröm som kanske inte alls är ens egen! För vi lever inte i en bubbla. Vi lever i en värld där fokus är väldigt vinklat mot framgång, karriär och utseende. Då blir det superenkelt att skriva ner något i stil med: "Jag har på mig en svinsnygg chanelklänning på min vältränade kropp och står och presenterar forskningsresultat på en stor scen". Ett bra mål, som vilket annat som helst. Men inte för mig! Om jag tänker efter, på riktigt, så ska det nog hellre stå "Jag står framför ett gäng studenter och håller i ett inspirerande föredrag. Alla skrattar och blir sporrade att lära sig mer."

Så just nu har jag faktiskt inte några mål. Däremot tar jag så mycket tid jag kan och vill åt att sitta ner på en lugn plats och skriva i min anteckningsbok. Det blir sida på sida av massa nonsens. Många meningar går i stil med
Jag blir glad när jag pratar med henne.. Nej vänta! Jag blir inte alls glad.. Hon är rolig, men får mig på något underligt vis att må lite dåligt...

Haha, så världens mest schizofrena dagbok, typ. Men det är OK.

Jag behöver tid. Tid till att känna efter, på riktigt. Låta tankarna vandra. Kanske kan jag skriva ner några mål så småning om som känns bra. och äkta. Som VERKLIGEN inspirerar mig.
Eller kanske inte. Kanske är det själva målbildningen som får mig att få ångest, bli stressad och må dåligt? Jag vet inte.
Men jag ska känna efter.

.. kan vara riktigt skönt!



Friday, 24 July 2015

Insikter, Utsikter


Gårdagens inlägg gick i stil med - Tjolahopp, där var jag tillbaka efter en fartfylld månad.

Men sanningen är lite mörkare än så.

Jag fick en ny insikt. Eller tja, ny och ny - Jag har alltid vetat att jag blir deppig lite då och då. Men när man svänger i humöret, så är det ibland svårt att komma ihåg hur det var innan. Hur kommer man ihåg lycka, när man är deppig, och vice versa?

Har ju skrivit här tidigare om hur tungt det känns ibland. Speciellt när man inte får positiv feedback från jobbet. Jag är ett praktexempel på någon som har dålig självkänsla - Mitt jobb är JAG. Går det trögt på jobbet är JAG en trög människa.  Jag är själhjälpsknarkare och försöker så gott det går att jobba upp bättre självkänsla. Men det är en farlig balansgång. Att tänka på att jag behöver bli bättre är i sig farligt. Om jag jobbar på att bli bättre, betyder inte det att jag är.... dålig?

Låg till sängs i två dagar. Minsta lilla tanke på att LIVET fortsatte utanför täcket och alldeles bakom mina fördragna gardiner, och jag fick en hink isvatten över mig. Med eld i. Rätt över både kropp och själ, alldeles förlamande. Brinnande, iskalla nervfiber. Helt oförmögen att gå.
Jag ramlade hela vägen ner och fick krypa upp igen. Önskar jag kunde komma ihåg att jag alltid kryper upp igen.
Jag låg i sked med K på soffan. Han höll mig hårt. De seniga pianospelarfingrarna tryckte hårt. liksom grep tag i, och fångade upp det sista av den slemmiga livsglädjen som varit på väg att rinna ur mig.

Jag hade slutat grina. Och jag sa: Jag undrar ibland varför mina depressiva perioder inte har maniska perioder imellan... Så där som bipolära har.

Han: Ee.... Du kan vara rätt så... manisk. Ibland.

Jag: Jaha.

Sånt är livet.
Och det är helt okej.



Thursday, 23 July 2015

Sommaren är kort...


Efter två omgångar av besök från Sverige, samt konferens och kurs är jag nu tillbaka på jobbet. Eller ja, när man forskar så blir det inte så mycket semester. Man får hålla igång ändå - skriva artiklar, läsa artiklar, tömma mejlkorgen.

Tog bara en vecka helt ledigt. Sparar nämligen två veckor till Turkiet i September!!! Hurra! D-vitamin!! :) Det är Ks kompis som ska gifta sig där. Vi bestämde oss för att ta två veckor, och hyra en liten bil att åka runt i. Kanske åka över till Kos eller Rodos (nej, inte i bilen så klart. Dömhövve!;) ) Ska bli jättemysigt!

Men tills dess....

Back to work..




Monday, 29 June 2015

Tillbaka på jobbet!

Är faktiskt riktigt taggad!!



Efter en veckas partajjande med min familj, och såklart min doktorandceremoni på universitetet, så är jag helt slut. Och lycklig. Jag har helt klart världens bästa familj! Nu väntar en veckas hårt jobbande innan jag far på konferens i London på söndag. Kul med lite variation!

Friday, 12 June 2015

Släppte precis in en hantverkare...

... med en GIGANTISK borr.....



.....







....

som äntligen installerade fiber-internet åt mig! Hurrah!! (Ja, vad trodde du då?!)

Det är helt SJUUUKT vad man känner sig isolerad när man inte har internet. Så nu ska jag äntligen läsa ikapp alla roliga bloggar jag följer! Har en vännina som kommer över från tyskland i morgon, och även klassträff med kemisterna som jag gjorde min Masters med (kan det verkligen vara FEM år sen vi gick ut??!!), så en slapp läsarfredag blir nog bäst.. :)

Go Helg!

Tuesday, 9 June 2015

Dagens överlevartips:

Var kvinna! 

Honor av alla däggdjur lever längre. Har det att göra med hur könshormoner påverkar våra celler? Eller kanske har vi honor bättre skyddat DNA?

Spännande diskussionsartikel i senaste Cell Stem Cell.



...Eller finns det kanske en annan förklaring...??   ;)





(Stal dessa underbara meme-ar från en artikel av Hej.blekk)


Monday, 8 June 2015

Några helgbilder

I fredags kväll var jag nere i Leith (favvostället! som jag skrev om) och åt middag hemma hos en väninna. Efter en lite väl hög dos rosevin under middagen, så var en joggingtur på lördagseftermiddagen guld värd! Eftersom jag behövde hämta bilen vid Leith så tog jag och sprang runt 8 km utefter floden som rinner genom stan. Otroligt vackert! Och en hel del djur också:

En lite suddig bild på en ankmamma och ett gäng urgulliga fjuniga ankungar
Tog även en bild på en häger, men tyckte att han såg lite läskig ut?


Efter det så blev det ännu lite mer rosevinsintag under lördagskvällen, när jag hade ett par vänner över på besök.

Rätt många "lik".. Men tack och lov kom vattnet fram runt tretiden! :)
Sedan blev det dags för min favorit - Meadowsfestivalen! Det är som en loppis på steroider, mitt i parken! Solen sken och de hade massor med roliga mattält och stånd som sålde allt mellan himmel och jord, ett gäng karuseller och en sektion där det var visningar i hunddressyr. Väldigt mysig söndag!



Friday, 5 June 2015

Second-Hand-Shopping!!

Mitt nya favoritområde i Edinburgh är definitivt Leith.

Förr var Leith en egen liten by, ut mot vattnet där floden Forth rinner ut i havet. Med alla hamnarbetare och industrier utvid flodutloppet var det alltid sett som ett arbetarklasställe, och alla som bodde där var sedda som "rough". Medans finfolket bodde uppe i Stan.

När Edinburgh och Leith sedan växte, såsom städer gjorde efter industriella revolutionen, så slutade det med att de helt sonika satt ihop. Leith ses numer som en vanlig stadsdel, såsom New Town, Old Town och Morningside.

Leith var länge nergånget, och faktiskt sett som riktigt farligt under 80 och 90-talet, men under de senaste två årtiondena så har saker hänt! Förutom ett rejält initiativ med moderna nybyggen vid vattnet så har en massa "hipster"-restauranger och pubar börjat poppa upp som svamp. Nu är Leith Up-and-coming! Inte mindre än TRE michelinrestauranger finns där. Och det bästa är att folket fortfarande är de samma!
Edinburgh är en väldigt genuin stad i största allmänhet. Man hamnar lätt i långa konversationer med vem som helst nästan var som helst. Många öppna och trevliga människor som är genuint intresserade av att umgås. Men i Leith så är det i kombination med en atmosfär som nästan är som en gamal viktoriansk by! Sitter man på ett kafé eller i en pub och lyssnar på människor som möts så känns det nästan som att vara i en Agatha Christie novell! Utan mordet då.. Och något annorlunda språkbruk..
"Arright pal, did you hear about my mate jimmy fallin over the other night!?"
"Aye, what a right fanny he is" 
Alla känner alla i Leith. Underbart.

Men hallå, det här inlägget skulle ju handla om ytlig shopping!
Hursomhelst: Utvid Leith Walk finns det massvis med second hand affärer. Och de är alla guldgruvor! (med betoning på gruva... man får gräva länge ibland innan man hittar guld..)
Kanske har det att göra med alla nya och moderna hus och renoveringar som görs? Plötsligt är det ingen som vill ha gamla klenoder och klädesplagg som ligger och skräpar? Men jag klagar inte!

Jag har nästan alltid en scarf på mig. Det är dels för att jag tycker att det är stiligt och ett enkelt sätt att pigga upp vilken outfit som helst, och dels för att det faktiskt blivit lite av mitt "trademark". Jag har ALLTID en hög håruppsättning och en färgstark scarf om presenterar på en konferens till exempel. För att jag vill bli ihågkommen! Och se stilig ut så klart..

Här är förra lördagens scarf-fynd:

Tre vackra sidenscarves. Trettio kronor styck. Japp.

Köpte även ett gäng stora armband. Jag har smala handleder och stora , breda armband ser väldigt snyggt ut. Grövre handleder kan ha vackra skira guldkedjor och dylikt, men av någon anledning så ser det inte lika bra ut på mig.

Som stort fan av 10-40-talsmode så blev jag ju såklart helt till mig när jag fick syn på ett par fantastiska bil-handskar i äkta, tunt tunt getskinn. Både ett svart och ett creme-färjat par fick följa med hem.

Och så köpte jag två par stora solglasögon.
Total kostnad - 200kr.

Lööve it!


Thursday, 4 June 2015

Nyläggan!

Jag har ju skrivit förut om hur jag och karln min letar lagenhet här i Edinburgh, och för ett par veckor sedan hände det - Jag stod där med ett par nycklar i hand!!

Helt ofattbart. Och fruktansvärt läskigt. .. Jag menar, Edinburghs "New Town" byggdes på 1700talet, så man är ju lite rädd att man köper ett riktigt kråkbo. Men å andra sidan så har de flesta gamla hus här stått pall för väder och vind (och nu snackar vi skotsk vind..) än så länge!

Så vi köpte oss ett gammalt kråkbo! Det är snett, dåligt isolerat och alldeles alldeles underbart.
Högst uppe i ett mer än 100 år gammalt stenhus, med skifferplattor på taket, stort burspråk och en gammal fin spiselkrans i vardagsrummet. Och senast inrett 1986. typ...
Så, needless to say, heltäckningmattor.... överallt...

Vi är nästan klara med lite av renoveringen, så ska ta lite bilder i helgen tänkte jag. Blir kul att jämföra före och efter!

Men i morse så tog jag lite bilder på min promenad till jobbet. Så här kommer ett par, som visar hur det ser ut norr om huset mitt, in mot stan ::




Om man sett mycket på Midsomer Murders och dylikt från Storbritannien så brukar man ofta se kanaler och kanalbåtar. Och sanningen är att hela landet är fullt av kanalnätverk, som binder samman alla städer från tiden innan tågen gjorde entre.

Här är slutet på en av kanalerna som kommer in till Edinburgh. Bara en knapp kilometer från centrala West End ligger kanalbåtarna förtöjda. Och alldeles vid den grå bron där borta, där bor jag!












Svanarna är lite stela...

Det bor faktiskt ett par svanfamiljer bara en hundra meter upp utefter kanalen. Men när man sitter på terrassen så föredrar nog de flesta brons-modellen... Är lite rädd för svanar..

De moderna lägenheterna i bakgrunden är kanske inte så snygga, men när man tänker på att det var ett gammalt bryggeri där för bara 5 år sedan så är det helt okej.. :)

Dessa nybyggda hus är inklämda mellan vackra gamla stenhus.








Bakom det där blå huset ligger i West End.

















På tal om terassen förresten, såg precis vad som är på gång där!

Kan det bli mer perfekt!?

Wednesday, 3 June 2015

Caitlyn Jenner och Biologin


På de flesta sociala medier just nu debatterar man Caitlyn Jenner, alltså Kim Kardashians fördetta styv-pappa som bytt könstillhörighet.




Oavsett vad man tycker om könstillhörighet, och kön i största allmänhet, så kan det vara läge att tipsa om ett inlägg jag skrev för ett litet tag sedan. För hur fungerar det egentligen med biologin, när vi pratar om någons biologiska kön? Borde ju vara en rätt enkel sak. Eller..

:)
Tee


....  sen kan vi ju ha en låååång diskussion om varför i helvete hon måsta stå och kråma sig och objektifiera sig själv så   ....

Tuesday, 2 June 2015

Den hyllan som kanske inte finns på IKEA i Sverige...


Japp - absurt men sant. För att underlätta själva ihopsättandet? Eller kanske för att stilla oron när den sista skruven är borta?

Hjortroncider låter ju faktiskt riktigt gott!

Monday, 1 June 2015

Om ägg, paranötter och prioriteringar..


Det är roligt det där med prioriteringar. Speciellt när det kommer till det vi väljer att lägga pengar på.

Till skillnad från karln min som älskar lyxiga sallader och juicer så lägger jag till exempel max 40kr i veckan på lunch. Jo, faktiskt! Som LCHFare är det superenkelt: Jag äter två kokta ägg med smör och en näve paranötter till lunch. Varje dag. Ägg har ju alla vitaminer och mineraler man kan tänka sig, och paranötterna likaså. Sen tar jag även ett par koppar kaffe med 56%ig grädde i. Tillsammans med smöret gör det att jag lätt håller mig mätt till åtminstone 8tiden på kvällen. Perfekt!

Och nu när jag ska iväg på kurs i London en vecka i juli så får jag lön för mödan - Har nämligen precis bokat in mig sista natten på ett otroligt lyxigt boutique-hotel mitt i Chelsea!! Här ska jag koppla av innan sista passet på kursen med ett bad och sedan sitta i en viktoriansk soffgrupp och läsa.  Jag har ju verkligen en förkärlek för äldre stilar i största allmänhet och kommer att insupa stämningen tills jag nästan spricker. Sånt här lever jag för!

Här blir det

Nämnde jag att det ingår champegneservering dagligen vid 6-tiden..? Haha, kan knappt vänta.


Jag gillar det enkla i största allmänhet, men njuter gärna till fullo av små lyxiga stunder där emellan. Och stället för att lägga ut onödiga pengar på mat och prylar så prioriterar jag gärna sällskap, resor och nöjen istället. Som ett exempel så storshoppade jag i helgen.. köpte massvis med underbara saker på second hand för hela 200kr!! :-O Där spräckte jag hela månadsbudgeten för kläder i ett svep! Haha.. Ska lägga upp lite bilder på godsakerna imorrn.

//  Tee


Friday, 29 May 2015

Communication for the Nation!

Idag har jag fått hålla på med en av mina absoluta favoritsaker:

Prata Vetenskap!!

Jag bara älskar ljudet av min egen röst i största allmänhet, och när det kommer till att snacka om min passion.. då djävlar! ;)

Jag är en av de få människor på jorden som älskar att hålla presentationer. Kicken jag får av att prata inför folk - att få förklara koncept eller berätta något fascinerande eller roligt - alltså det får mig att känna som om jag har champagne bubblandes i blodet!

Idag hade vi besökare till mitt forskningsinstitut från människor som arbetar med att dra in anslag till forskning, både inom industri och för regeringens olika utskott. En guidad tur i labben väntade, med många intressanta frågor och roliga diskussioner. Den gröna gruppen hade såklart den bästa guiden.. :)


En av de yngre grabbarna i gruppen hade en rolig kommentar:

Han: Om cancerceller verkligen är odödliga - kan man då byta ut alla sina celler mot cancerceller?

Jag: Nja, anledningen till att de är odödliga är att de växer okontrollerat. Så även om de fungerar dåligt så kommer cellen fortsätta växa!

Han: Jaha. .. men vad tror du då om en ny seriefigur, där den onda forskaren liksom vill leva för evigt, och liksom gör sig själv till en stor cancermänniska, som växer och blir typ fem meter lång och superstark?

Jag: Er... Jag tror det blir succé såklart!!

Man har aldrig så roligt som när man snackar sajjens
//  Tee


Thursday, 28 May 2015

En ny morgonrutin?

I morse när jag vandrade ner mot min busshållplats (ja jag vet.. Med så vackert vårväder borda jag cyklat, men måste lämna in cykeln på service och fixa bromsarna.... och har helt enkelt inte fått fingrarna ur....)... HURSOMHELST,
I morse när jag vandrade ner mot min busshållplats, så visade det sig att jag inte hade jämn växel, vilket man behöver i Edinburgh (tips till turisten!). Så jag blev bara tvungen att gå in på cafe Maxime och köpa en espresso.

Ååå, så ljuvligt! Skållhet och stark espresso, lite mysig fransk musik och en skvallerblaska att öva språket på. C'est parfait!



Wednesday, 27 May 2015

I jobbartagen..

Just nu är jag inne i en jättespännande period på jobbet! Har nämligen fått lite egna idéer som ligger och pyr under ytan.. :)

När man arbetar som forskare brukar man ofta få hålla sig till de idéer som man är betald för att undersöka - alltså hålla sig inom det område man fått sitt forskningsanslag för.
Det är ju helt logiskt.

Men ibland kan man bli lite less på att ens chef (PI - primary investigator - hen som hade iden till forskningen som ligger till grund för anslaget) är lite väl strikt. Speciellt så här i början av karriären, när man är ivrig att börja tälja ut in egna lilla nisch! Då får man helt enkelt ta och "hålla" på sina egna idéer, och låta dem gro inuti. Kanske kan de komma fram till ytan till slut?

Hur som helst, så finns det inget som sporrar en mer än att ha små drömmar som ligger på lager, och väntar på att få blomstra!

Här kommer förresten ett tips:

Om du är uttråkad - Försök arbeta på ett nytt ställe!
Igår kväll till exempel arbetade jag från den otroligt vackra Art Deco-inspirerade loungen på Edinburghs Caledonian Hotel. Ljuvligt att få sjunka ner i en fåtölj och bara njuta av lyxen och lugnet.