Om att aldrig sluta lära

Min älskade farmor var en hejjare på korsord, femkort och att dregla över Robert Redford. Hon rökte blå blend och bakade sockerkakor fluffiga som moln. Hon skrattade rått åt råa skämt och brevväxlade flitigt med sitt barnbarn i utlandet.

Men så hände två saker. Först blev hennes hörsel långsamt sämre. Och sedan blev balansen riktigt dålig. Det första ledde till att hon tyckte att det var jobbigt att träffa människor i bullriga miljöer, eftersom hon hade svårt att hålla igång konversationer utan att höra ordentligt. Det andra ledde till att hon tillslut stöp och skadade höften.

Och då för första gången upptäckte jag hur otroligt viktigt det är för människan att hela tiden få nya intryck. Sittandes i sin egen lägenhet, och senare på ett äldreboende i rullstol, gick det utför väldigt fort för farmor. Talet försvann. Blicken flackade. Alldeles för snart fanns bara ett hål av sorg kvar i mitt hjärta, efter vad som en gång varit en fantastiskt stark och livlig människa.

:::::::::::::::::::

Att kontinuerligt bli utsatt för nya synintryck, nya idéer och nya människor är otroligt viktigt. I sin bok Konsten att få Mentala Superkrafter (jätteinspirerande bok med fina psykologireferenser förresten) skriver Henrik Fexeus om hjärnans plasticitet - det vill säga hjärnans förmåga att anpassa sig och forma nya nervkontakter. Han slår hål på den gamla myten om att du har ett visst antal hjärnceller, som du sedan måste, typ, spara på under hela livet så att den inte dör bort.. idiotiskt egentligen, men jag kommer själv ihåg hur min lågstadielärare förklarade att det faktiskt var så det fungerade, när hon ville förklara vikten av att använda cykelhjälm. (vilket i och för sig var en fin tanke, men inte helt rätt) (dessutom skulle jag blivit mer avskräckt från att cykla utan hjälm om hon istället berättat om hjärnskakningar och svullna hjärnor... läskigt!)
Men sanningen är allstå att hjärnan formas och omformas under hela livet. Det enda som kan få den att faktiskt dö bort är att man slutar använda den!

Utan att kunna samtala, sittandes i ett tråkigt rum på ett äldreboende, är det inte så konstigt att seniliteten börjar sätta in.

Men fy, vad tråkigt och läskigt det här blev! Vad jag egentligen vill skriva var en inspirerande text om att alltid försöka lära sig nya saker!


Summan av kardemumman är att det aldrig är försent att lära sig nytt. Och vi är ju faktiskt otroligt lyckliga som lever i internets förlovade tidsålder! Så underbart att ha så mycket kunskap så nära till hands!

Ett gött TED-talk piggar alltid upp, och brukar sällan var längre än en 15 minuter, och ALLTID ge en en tankeställare:
Här är en länk till de 10 bästa!

Och vill man gå en kurs eller två, i lagom takt är Khan Academy en höjdare:
Här skriver man in sig. Det är gratis! Men ge en "skräpmejladress", för det kommer rätt många mejl.

Jag går själv två kurser på Coursera nu, Mathematical Thinking från Stanforduniversitetet och Powerful Mental Tools to Help You Master Tough Subjects från Californiens Universitet.
De har allt möjligt kul, i alla tänkbara ämnen! Här skriver man upp sig. De är också gratis, men man kan betala om man vill ha kursbevis att lägga till CVn sen (då måste man ju såklart även tenta kurserna).

MIT universitetet har nästan alla sina kurser tillgängliga gratis, här, med videoföreläsningar. Jag har tagit både Linjär Algebra och Biologi kurser därifrån, lite sporadiskt (så inte alla föreläsningar, utan bara de jag behövde just då - Fanstastisk tillgång!)

Det finns massvis med andra sidor också: Code academy om man vill koda lite, edX för andra gratiskurser osv. Det är bara att googla!

Vilken härlig tid vi lever i!

Det är bara att rocka på!