Tv-tips till ikväll.

Ja, så som sig bör så spenderar man lunchrasten med att drömma sig hem till TV soffan... Haha!

Nej, det är inte så farligt som det låter. Sanningen är att jag faktiskt inte äger en TV antenn/box. Varken jag eller karln min har följt TV tablån sedan 2002 typ, så vi är båda supernöjda med att kolla på serier som Netflix eller Amazon bjuder på.

Min nya favorit är Netflix Miss Fishers Murder Mysteries! 
Jag älskar ju art deco och 30tal i största allmänhet, och kollar gärna på serier med massa mord och mysterier. Att den här serien kombinerar allt detta med en härlig kvinnlig huvudrollskaraktär så kan det ju bara bli bra. Den är nästan lika naiv och full med klyschor som Midsommar Murders. Perfekt! :)

Fredagsfunderingar om Sex

Idag var jag iväg på ett föredrag här på mitt forskningsinstitut. Föredraget handlade om reproduktion genom sex, och mitt uppi föredraget blir min feministen i mig alldeles full i skratt.

Jag är ju kemist som sadlat om till biokemist under det senaste året, och nu för tiden jobbar jag på ett genetikinstitut. Som tur är så pysslar jag ju mest med strukturer av proteiner och sånt, som jag faktiskt kan, och behöver inte pilla med gener och genteknik mer än vad jag vill. Men det betyder ju också att det finns en hel massor med saker som är sedda som "självklara" för alla genetikforskare, men inte direkt för mig. Så ibland får man roliga överraskningar.

En av de saker som är självklara för forskare inom genetik och evolutionär biologi, men kanske inte för gemene flashbackanvändare, är att man faktiskt inte vet varför MÄN finns. Att reproducera sig sexuellt - alltså genom att dela på genetisk information från två individer -innebär att bara 50% av avkomman kan bära egen avkomma. Det är evolutionärt absurt eftersom att det då tar dubbelt så lång tid om man jämför med att reproduceras asexuellt, så som bakterier gör. Och man vet faktiskt inte hur det kan komma sig att evolutionen har sett till så att män finns.

Det finns så klart en massa teorier om hur sex uppkom - till exempel att det skulle innebära mer robusta och stabila gener som inte muteras så fort - och faktumet att män finns betyder ju så klart att det ÄR en evolutionell fördel.

Men ibland blir funderar man ju.. ;)

Underbar helg

Har tankat batterierna ordentligt den här helgen!

Edinburgh har bjudit på helt fantastiskt väder, fräknarna på näsan min står som spön i backen.
Lite häng på uteserveringar varvat med en kvällspicknick och lite drakflygning uppe på Blackford hill . Ljuvligt! Även om vår drake inte är ens hälften så cool som den här, som jag fick syn på en en second hand affär:

Koolaste Mr T draken från det härliga 80talet

Mr Tee! Det är min karl det.

Om att döma ut andra genom att använda "vetenskap"

Den här artikeln har flytit runt på fejsbook nyligen, och den får mig att bli otroligt irriterad!

What paleo experts think and why they are wrong

Det är en vetenskapsjournalist för The Guardian, alltså en av de större brittiska tidningarna, som har skrivit den. Som titeln föreslår så dömmer den ut stenålderskost och, kanske framför allt, stenålderskostföljare. 

Det som gör mig så irriterad i det här fallet är bland annat hur snabbt den spred sig genom sociala medier. Om vi bortser från kvalitén på artikeln, den kanske är helt fantastisk, så blev jag ändå imponerad av hur snabbt den spred sig och dök upp på min fejsbooksida från olika håll, med tillhörande kommentarer, som stora svallvågor. Jag visste inte att kost var så intressant! Men när nya intressanta LCHF/stenålderskost-rön dyker upp å andra sidan blir det knappt en krusning på vattenytan... 

Varför är det så? Bottnar det i ren lättja? Är det mycket intressantare med rön som betyder att man kan hålla på och lattja runt på som vanligt istället för att göra en stor förändring kanske? Vem vet.

Men det som gjorde mig EXTRA förgrymmad var hur människor kommenterade artikeln. Det var många kommentarer så som "Ja, titta. Stenålderskostnördarna vägrar lita på VETENSKAP". 

"haha, stenålderskostmänniskor är nog lika dumma som grottmänniskorna var, eftersom dom inte vill lyssna på VETENSKAP!" 

Så säger alltså merparten av de som kommenterar, och de håller upp den här artikeln till skyarna. Man får ju hoppas att ingen av de som kommenterar så är forskare eller vetenskapsmän, för man behöver knappast finkamma artikeln för att hitta fel och brister! Jag blev riktigt chockad! Kanske för att man är van fina vetenskapsjournalister, som Ann Fernholm till exempel, hemma i Sverige som knappast skull publicera något liknande.

Jag fick upp ångan och skrev en hel harang om artikeln, som jag tänkte dela med mig av här. På engelska dock, men hoppas det går bra.

.::::.

This article has been doing the rounds lately. It is utter pish.
But it raises important points that I feel I just have to comment on (in a slightly more mature way): 

Comment 1.
Really the Guardian?! When was it ever OK for a science journalist to use one article (ONE) as a main source to discredit a whole movement? As not many people will be bothered to read the article and realise that it is a meta-study they might think that this article somehow “proves” something, using some kind of experimental procedure or trial, rather than being an opinion piece. He should also have READ the article he quotes about weight loss on low-fat vs low-carb diets. Partly because it was a 6 (SIX) day trial, and unlikely to have any bearing on long term health effects, but mainly because the low-carb group LOST MORE FREKIN WEIGHT. In the 18 (EIGHTEEN) articles with randomised controlled trials that exist comparing these two diets (PM me if you want them), the low-carb version wins every time on a number of heath markers.

Comment 2.
Of course humans can eat starch! We do it all the time. We have a well developed defence mechanism, pumping out insulin to deal with elevated glucose levels in our bodies, which obviously wouldn’t be there if starches did not form a crucial part of our development. We DON’T however have a defence mechanism against fat and proteins. Why? - Because those macronutrients do not lead to DEATH instantly after entering the bloodstream. 

Comment 3.
There is such a thing as essential foods. Essential proteins, essential fats. NEVER essential carbohydrates. Why? Because our liver is quite capable of making the glucose we need itself, from other food sources. It makes just as much as is needed. No more no less. And its pretty damn good at it. We can live happily without carbs.

And finally..
Lets say that the meta-study that this author quotes is right, which it very well might be – eating starch was probably crucial to our brain development - there is still one thing that annoys the crap out of me, which I need to reiterate: What gives the author the right to discredit a whole movement? Has he even LOOKED at the world today? We dont even have to go back as far as paleolithic era to see how our diets have changed drastically. Our grandparents grew up on fatty fish (preferably fermented in Sweden of course.. ;-P), meats, butter, cream, eggs, and, YES, potatoes too. But since the massive fat scare of the 1980s obesity rates have boomed. Why? Because we eat an INSANE amount of carbs today, through all those low-fat nonsense products. It is well known that long term elevated insulin levels are connected to loads of symptoms of the metabolic syndrome, not just obesity. 

In short, eating lots of starch and sugar is FREKIN BAD for you.
To discredit the paleo movement in an article “powered by the Guardian” is to convince a lot of people that eating crappy starches, in the shape that they come in in todays world, is fine. To make people think that the reason they gain weight and feel shit is because they “don’t exercise enough”. 

That is really irresponsible, and it makes me feel sick.

Sommarprat, inspiration och hemlängtan

Lyssnade precis på Daniel Pools sommarprat (länk här) och fick sådana otroliga hemlängtanskänslor!! Dialekten han har; den där egenhändigt anpassade "rikssvenskan" som man får når man flyttat långt och mycket, kombinerat med små härliga Dalslandsuttal, precis så pratar min mamma. Åå, tror att det är dags för ett långt skype-samtal snart.
Tack och lov för dagens teknologi och för Skype! Denna för oss utomlandsboende livsviktiga livlina till familjen.

Är redo med häddsättet mamma!

Ett annat sommarprat jag ser fram emot (även dessa program kan bli som en liten livlina till Sverige! Man känner att man liksom får "va med" när man kan hänga med i kommentarerna om sommarpratarna i olika medier, om inte annat) är dagens med Maria Strömme! Här är länken.  Som forskare och kommunikatörsnörd så blir man väldigt inspirerad av henne! Sån vill jag bli (fast på mitt sätt så klart.. :) så lite klumpigare och pinsammare då...)

Om att motivera sig (a.k.a Självhjälpsnörden tipsar)

När det kommer till att motivera sig själv till att jobba hårt för att nå sina mål, så finns det ca 514236  olika självhjälp-gurus som har ca 514236 olika strategier.
..
Och jag har säkert provat varenda en! :)
..

Så nu när jag ser tillbaka, och försöker utvärdera hur det gick, ja då har jag ett gäng vinnare och också ett par förlorare som jag tänkte introducera i det här inlägget. Kanske kan de funka för andra?

För mig är nyckeln att få FINGRARNA UR.. :) Att gneta på helt enkelt.

Jag börjar med förlorarna:

.: Tees Tragiska Tips :.  

1.  Låtsas vara den du vill vara, så når du dit fortare!

Nope. Funkar inte på mig. Jag försökte verkligen för ett tag sedan! (länk) Om jag försöker inbilla mig att jag vet en hel massa om mitt nya forskningsområde, och sedan går på ett möte där jag inte vet något alls, så kan humör-kraschen bli jättestor! Jag blev ofta jätteledsen! Just för att jag hela tiden gick och jämförde mig med hur jag BORDE vara. Det blev smärtsamt uppenbart att jag hade ofantligt långt att gå till mitt mål..

2. Fokusera på ditt stora mål hela tiden!

Nope. Funkar inte heller. Lite av samma anledning som att jag inte pallar det övre tipset. Att tänka på ett stort, inspirerande mål, det blir helt enkelt för jobbigt. Skillnaden mellan vart jag är och vart jag ska är plågsamt stor... Fyran va dålig jag är... osv.. 

..::..::..

Men! Inget ont som inte har något gott med sig! För den gemensamma nämnaren för saker som inte fungerar på mig är att det är för långt fram till målet. 

En av mina mest motiverande citat kom underligt nog från en lärare på en sommarskola i kvantkemi som jag var på för några år sedan:

Hur äter du en elefant?

- Bit för bit..

Och det är ju precis så det är. Man måste dela upp saker och ting i små delar!

Vilket leder till vinnarna:

.: Tees Triumfer! :.

1. Älska dig själv

Japp. Det säkrade sättet att förkorta avståndet till dit du vill är att ta hand om sig själv. Om målet är att vara framgångsrik och ha god självkänsla, så kommer du genast lite närmare målet om du jobbar på att vara nöjd med dig själv här och nu. Att skriva "Jag är bra-bok", enligt Mia Thörnbloms anvisningar (Länk till hennes superbra bok här), är guld värt och funkar fint.

2. Dela upp målet

Precis som vid elefantätarexemplet i citatet ovan så måste målet vara uppdelat på massor med små delmål. Jag har ett STORT mål som jag delar upp på i små bitar. Kanske kommer det att ta många år att nå dit! Sedan kör jag något som kallas Dreamlining, (här är en länk Martinas.nu där hon beskriver det bra), och jag börjar med att skriva mål för det kommande året. Sedan delar jag upp även de målen till mindre steg som jag kan klara på 6 månader, och gör en 6 månadersplan. Sedan delar jag upp det på månader. Vid starten på varje månad går jag sedan in och delar upp delmålen på veckor, och varje vecka gör jag en DAGSplan! Om det behövs så kan jag även dela upp, till exempel skrivprojektet, i delar som tar 15 minuter att genomföra (länk här till den metoden). Det håller mig verkligen motiverad! För då har jag en bit framför mig som jag vet att jag kan "äta upp", utan att få ångest för att jag är så långt ifrån att äta en hel elefant.

Så varenda 15minuterspass jag gör idag kan jag lätt se som en bit som tar mig mot mitt fantastiska slutmål!

Ljusare tider!

Å, idag har jag saknat fotokemi.. Även om jag älskar mitt jobb och får lära mig massor om hur proteiner ser ut och fungerar, så är ju min expertis faktiskt inom fotokemi och spektroskopi. Så jag tror att det är dags att stämma upp en träff med en gammal kollega och spektroskopist snart. Fiiiika!

allmänt sexig laserbild

Här är en länk till den lila fotokemiwikin. (Hmm, tror att den kanske måste utökas lite snart...?)

Mumsigt värre!

Bakade ett gäng kaffe"bröd" igår, i LCHF-anda, nu när jag kör ketogen kost så mycket som det går. Gud så mumsigt det blev!

En sak som kanske inte är keto är jordnötssmör. Men köper man en variant utan socker (och utan palmolja) så kan det bli rätt bra ändå. Passar perfekt som smaksättning till godisar bland annat.

Bra att ta ett par stycken om man får sug under dagen. Eller kanske till frukost! Det är rejält med kokosfett i, så även om kakaon har lite kolhydrater blir det nog inte så stor effekt på ketosen. Här är receptet:

.:  Tees Tantalising Tasties (ca 10 st)  :. 

2 msk Kokosfett

1 tsk salt smör

1 tsk kakao

1 msk jordnötssmör (gärna den grövre varianten med lite bitar i)

(allt ekologiskt)

Lägg ut ca 10 knäckformar på en bricka eller en skärbräda med smörpapper på.
Smält ihop alla ingredienser i en kastrull och häll över i formarna. Ställ in i kylen.
Måste även förvaras i en burk i antingen kyl eller frys annars smälter dom.

Varför är ens humor så låg på morgonen?

Den här bilden...

... fick mig att skratta tills jag fick magknip imorse.
Och inte mej emot! Känner mig fortfarande på bra humör! Undrar om det finns en tjänst eller en app, där man kan skriva in vilken typ av humor man har och sedan får man en bild levererat med väckarklockan på mobilen? Tror det skulle göra under för folkhälsan!

1 vecka keto

Så. Jag är ju superintresserad av vetenskap och hälsa i största allmänhet. Och som jag skrivit tidigare så har det faktiskt varit rätt tungt nu på sistone... med humöret menar jag. Så det jag gjorde var ju så klart att lusläsa all vetenskaplig litteratur jag kunde komma över om hur kost påverkar hjärnans kemikalieuppsättning. Kan man bli gladare av det man äter?

ketomiddag: kött, massor med smör och lite gröna blad. Och kanske lite mer smör på det...

Jag hittade jättemycket intressant läsning!!
Bland annat den här artikeln (LÄNK) där två bipolära kvinnor har visat fantastiska förbättringar på en ketogen kost. Det är ju bara två kvinnor, så en kan egentligen inte dra några slutsatser av den här studien. Men en intressant poäng är att de som har depression och bipolär sjukdom faktiskt kan må bättre om de använder epilepsimedicin. Och att ketogen kost hjälper vid epilepsi, det har visats i massor med studier (LÄNK till den allra senaste, från 26e juli i år).
Det enda problemet är att man inte riktigt är eniga om HUR en ketogen kost hjälper - på molekylär nivå.

Medans forskarvärlden reder ut detta, så tänkte jag att jag provar. Jag är ju en LCHFanhängare av rang så har inget emot att öka fettintaget lite, och se till att jag hållet mig i ketos i en längre period. Det var jobbigt att inte fuska i helgen men det gick! En vecka i ketos. Vet inte om jag kan känna någon förändring in humöret än direkt.. Jag får uppdatera längre in i experimentet.

Hur känns det allmänt då? Jo- för det första så mår jag mycket bättre, och känner mig fastare i kroppen. En bonus är att jag kan koncentrera mig fantastiskt mycket bättre. Och en extra bonus är att jag får mycket lindrigare träningsvärk! Vilket jag är mycket tacksam över så här dagen efter ett monsterpass i mountainbike-backen. Fy fan för att cykla UPPÅT! Tur att det är kul att rejsa ner..